babyhoffman: 03/27/12

27 mars 2012

Bambu.

- Eftersom jag har en förkärlek för att inte bry mig ett skit om vad min pojkvän vill göra, och även för att bestämma sinnessjukt mycket över honom, så tvingade jag honom att köra mig till Nordby idag och även gå i skitmånga butiker. Allt för att jävlas med honom.

- Nu kan ni ju välja om ni vill tro på det jag skrev nyss eller inte - och vilket ni nu väljer bevisar hur väl ni känner mig. Men i alla fall, vi åkte till Nordby för att jag ville ha en bambuvägg som bara fanns på Rusta (och även CocaCola Vanilj, som ni såg i förra inlägget). Och väl hemma ställde jag upp väggen på balkongen och jag är verkligen supernöjd, fast nu börjar jag tvivla lite på hur jag vill göra med mina trädgårdsdrömmar därute. Jag hade ju velat ha en dvärgsyren på stam, men den blir kanske för stor? Så kanske en vanlig dvärgsyren (buske) istället? Eller så skiter jag totalt i det och skaffar någon klätterväxt som på något sätt kan klättra upp för bambuväggen (vilket både pojkvännen och mamma tyckte att jag skulle göra)? Eller bara några hyllor med massa småväxter - vilket är smidigast när dom ska övervintras? Eller så ställer jag mig och hoppar på balkongjäveln och hoppas den rasar ned så jag slipper dom här problemen? (Ja, är det någon som inte gillar mig som läser detta så hoppas ni ju på det sista alternativet, men det kommer aldrig ske - så ni får allt stå ut med mig ett tag till.) Men det kommer i alla fall troligtvis komma ut fler krukor med små, söta penséer - bara för att jag har blivit kär i dom sötnosarna.

CocaCola.

- Om jag måste välja mellan Nordby shoppingcenter & Torp köpcentrum - så väljer jag lätt Torp. DOCK finns det en enda liten, supergod sak som faktiskt får mig att tvivla, som faktiskt får mig att fundera på att flytta in på Nordby. Och ja, det är den underbara, saknade CocaCola Vanilj så klart! Kärlek i flytande form!

Vila i frid.

- Konstiga, jävla känsla. För vi har inte setts på länge, så därför är det så svårt att ta på detta. Men jag minns alla gånger han hjälpte mig, alla gånger han ställde upp för mig och att man alltid var välkommen hem till honom. Ja, hans döttrar var ju mina närmaste vänner förr, så man träffade ju honom nästan varje dag. Det var hem till honom jag gick när jag blev "utslängd" hemifrån och det var till honom man gick varje helg för det var där alla var. Och jag älskade varje gång han sa att jag var alldeles för smal - ja, exakt hur han beskrev hur smal jag var tänker jag inte skriva här (lite väl vulgärt för min blogg!), men är man fast i ett knepigt bulimi-beteende så blir man superglad när någon säger så som han sa till mig. Trots att han nog tyckte att jag skulle lägga på mig, för mitt egna bästa. Och alla dom gånger han fixade skjuts hem från Grebbestad, och fixade in oss på 20årskrogarna när i alla fall jag bara var 18, och när han fixade sovplats så man slapp sova utomhus. Och det speciella beviset han gav mig när han ville visa hur stolt han var över mig att jag tagit studenten. Ja, han var verkligen speciell, och det var alltid nära till skratt. Och ville man att det skulle hända grejer, så skulle man vara i hans närhet. Och nu.. nu är han borta. Vila i frid Ronny "Fommen" - det förtjänar du.

Dingle.

- Idag var jag i Dingle med världens bästa Daniela. Och ja, vad ska man säga? Tillsammans med henne är jag lycklig, tillsammans med henne kan jag vara mig själv och aldrig fundera på om hon tycker att jag är fel, tillsammans med henne klarar jag allt. Och igår lyckades vi byta kamrem på hennes bil - nej, okej då.. det var vi inte vi som gjorde det, men indirekt så kunde det ha varit vi. Tanken som räknas liksom.