Bus.

- Idag umgicks jag med Malin, som sagt. Underbara, söta, vackra, genomsnälla Malin. Kändes så himla overkligt att se henne där på parkeringen. Ja, för jag kommer inte ens ihåg hur längesen det var vi sågs sist. Tvåtusennio? Två år? Eller tvåtusenåtta? Tre år? .. Tre år sedan tog vi i alla fall studenten, i början av sommaren tvåtusenåtta. Så det måste vara mellan två-tre år sedan vi ens pratade senast. Helt sjukt. Vi som var så jävla tighta (vilket jag lyckades förstöra, såklart.. men det ska jag inte ta upp igen för jag kan inte göra det ogjort, jag kan bara försöka få det bra nu). Men idag träffades vi i alla fall äntligen igen, och hon hade med sig sina två charmtroll. Jag hade blivit lovade glassmys så vi gick till Konsum och handlade varsin glass, och jag kom med förslaget att gå till lekplatsen - saken är den att jag har noll koll på vad barn gillar och vart man kan sysselsätta barn. Men va fan, en lekplats. Det bara måste funka, tänkte jag. Och det gjorde det. Även fast det yngsta charmtrollet mest sov och var hungrig, men han spanade allt in mig ibland och skrattade. Det gillas! Och det äldsta charmtrollet var överallt och ingenstans, och jäklar va duktig unge.. tackar och ber snällt. Fast har man en sådan underbar mamma som Malin så kan barnen bara bli bra och snälla, så är det bara.

Fiske.

Ja!

- Idag kommer saknade Malin hit, med sina barn. Saknade älskade Malin. Fan va pirrigt det känns. För det var ett X antal år sedan vi sågs sist. Så man blir lätt nervös. Eller jag blir i alla fall det.. Så nu när jag har tvättat ur färgen ur håret, ätit frukost och fixat i ordning mig så är jag redo. Äntligen ses vi igen!