Daniela.

Jag vill bara ge dig kram. En stor, varm kram. En kram som kanske kommer kännas som den håller i sig lite, lite för länge, men som har något fruktansvärt bra med sig. En kram som skriker ut: "jag har saknat dig" & "jag ångrar med hela mitt hjärta att det blev så här". En kram som löser alla problem. En kram som tar oss tillbaka till den tiden innan allt blev fel. En kram som får oss att bli vi igen. En kram.. bara en enda kram.. fast egentligen så vet jag att en kram inte löser alla världens problem. Men om jag bara får ge dig den kramen så lovar jag att jag aldrig kommer släppa taget om dig. För den här tiden utan dig har varit hemsk, en gnagande känsla i bröstet. Saknad kallas det. En mörk, kall, jävla saknad.. En kram kanske inte kan lösa allting, men det kanske är en bra bit på vägen?

Öga.

Puss!

Jag har det bästa som finns här hemma!