Kamp.

- Jag vet att jag har gjort dumma saker i mitt liv, jag vet att jag har förstört mellan mig och gamla vänner hundratals gånger, jag vet att jag har sårat så många människor som litade på mig, som trodde på mig. Jag vet att jag har varit ett jävla as mot dom flesta. Och jag har försökt att sagt förlåt, och jag har försökt att visa dom flesta att jag faktiskt ångrar mig så sjukt mycket. Och jag älskar varenda liten kroppsdel på dom underbara människorna som gav mig en ny chans. Men sen finns det dom som aldrig släpper taget om det som var.. Men va fan.. Jag är tjugotvå år gammal, jag har egen lägenhet, jag har sambo, jag har en katt, jag har ett extrajobb - jag har fan inte tid med drama längre. Jag har inte tid eller ork att bråka längre. Jag har viktigare saker för mig. Men trots detta så blir det förstås ändå drama, det blir det alltid. Så.. vill du (trots detta meningslösa drama) vara min vän och orkar stannar vid min sida (trots andras åsikter) - så är jag beredd att slåss för det.

JA!

- Jag hoppas så där mycket så det gör ont i hela kroppen att mina föräldrar kommer hit i helgen, så dom får se hur fint jag gjort i vårat sovrummet och jag kan kanske till och med lura med dom i en omgång Kinect Sports. Och om vågar ringa Plantagen imorgon så kanske det finns ännu fler fina, gröna växter här hemma när dom kommer! Jag längtar så mycket så det pirrar i hela kroppen. Jag saknar dom så.