19 oktober 2011

Förväntansfull.

- Om en månad åker jag, pojkvännen och mamma till Gekås, Ullared och för fastiken va jag längtar, och om två månader åker jag och pojkvännen hem till mamma och pappa för att gå på Jul på Liseberg. Usch va jag längtar! Och om en och en halv månad, ungefär, firar jag och pojkvännen ett och ett halvt år! Och om två månader och någon vecka så är det julafton och min 22årsdag. Ja, det är mycket att se fram emot nu! JAG LÄNGTAR SÅ MYCKET!

Lovisa.

- Jag saknar dig så himla mycket, och jag tänker på dig varje dag. Och varje gång jag tänker på dig så känns det som att hela min värld går sönder, inte för att det är hemskt att tänka på dig, utan för att det är hemskt att leva utan dig. Nej, jag tvivlar inte en sekund på den vackra vänskapen vi har, utan det är bara det att jag hatar att vi aldrig ses, att vi aldrig pratar med varandra längre, att vi är så långt ifrån varandra. Jag hatar att jag inte får krama dig och pussa på dig, så där som förr. Att jag inte får hålla din hand och veta att vi klarar allt, bara vi är tillsammans. Fan, du är mitt liv. Det har du varit sen den första gången vi träffades. Den femte oktober tvåtusensju. För fyra år sedan så blev det du och jag, och jag vet att jag inte varit den bästa vännen man kan ha, jag vet att jag är värdelös på att höra av mig - prata i telefon har aldrig varit min grej. Men jag vet även att jag skulle kunna göra allt för dig, jag skulle kunna dö för dig. För du är den vackraste jag vet. Min bästa vän, trots att vi aldrig ses längre.

Och det är verkligen inte det att jag inte har det bra annars, jag har ett jättebra liv. Min underbara pojkvän, min bästa familj, min lilla bebis-katt, några få underbara vänner och mitt roliga arbete. Men trots det är det alltid något som saknas. Det är alltid något som gör ont.


Jag hatar varje sekund utan dig.