Tillbaka.

- Det känns som jag är femton år igen, och inte vågar gå utanför dörren. Femton år och trött på livet. Femton år och rädd för allting.. Men nej, jag är inte femton år och rädd igen. Nej, jag är tjugoett år och har vuxit mer än jag någonsin har kunnat anat. Fast dessa dagar spelar det ingen roll, för det känns ändå som att jag är femton år igen och tror att allt jag rör vid ska försvinna... Jag är tjugoett år men känner mig som femton igen, och det skrämmer mig. För jag vill aldrig tillbaka dit igen. Jag vill kunna styra mitt psyke istället för att mitt psyke ska styra mig till saker jag inte ens vill tänka på. Jag är bättre än det. Det vet jag. Egentligen.

Ångest?

- Idag är det dags för jobb igen, gånger två faktiskt. Först elva till fyra i Tanumshede, sedan fem till strax efter åtta i Grebbestad. Det kommer bli bra, roligare med lite variation. Annars händer inte så mycket i mitt liv, förutom på lördag då det blir jobb halv åtta till tolv, sen drar vi till Andrea. Fan va jag längtar. Och så imorgon är det dags för tvättning, lika roligt varje gång. Men just nu sitter jag bara och lyssnar på musik, och väntar på att gå till jobbet. Tiden går sakta när man vill iväg. Och det gör mig nervös. En klump i magen och den där jävla ångesten.. varför vet jag inte egentligen. Kan vara för att jag knappt jobbar nu, och innan jag ska gå dit så tror jag att allt kommer gå åt helvete. Även fast jag vet att jag kan jobbet, jättebra. Men mitt psyke är sjukt, och det vet jag och därför ska jag egentligen inte bry mig. För jag vet att jag är bättre än vad en del av mig försöker intala mig. Invecklat? Ja, det är inte lätt att vara jag. Men det har varit värre än nu. Så jag klagar inte. För jag vet att jag kommer överleva, det visste jag inte för några år sedan men det vet jag nu. För nu är jag starkare än någonsin, typ.