- Katten väckte med vid fem imorse, som vanligt. Börjar faktiskt vänja mig nu.. och när jag inte jobbar är det helt okej, för då kan jag sova en stund senare också. Men i alla fall, jag satte mig framför tvn med papper och penna. Det var dags att spåna på hur jag ville möblera om i lägenheten. Och nu (några timmars sömn och internetnördande för mig och några timmars skola för pojkvännen senare) så är det omgjort i vardagsrummet. Och det känns så skönt, att ändra lite då och då. Så man inte fastnar helt i det gamla. Fick även tummen ur röven och tog ned ljusslingan som vi hade här i rummet, fast slingan på balkongen får sitta kvar tills vidare. Nu hoppas jag bara mamma har hittat vår/sommargardiner till mig, inte för att jag kräver att jag måste ha det, men det hade självklart varit kul med något nytt. Haft dessa gardiner sen jag flyttade in i denna lägenheten, i ett år och åtta månader nu. Inte för att dessa inte är fina, för det är dom (mamma valde dom ju!), men som sagt.. något nytt är aldrig fel. Och lite vårstämning här inne hade inte suttit fel. För efter gårdagen så värmer det lite i hjärtat, vårkänslorna är på gång. Äntligen.
- Och om en timme när pojkvännen slutat skolan ska vi åka till Uddevalla och storhandla. Jag har alltså suttit här och gått igenom matschemat, köplistan, recept, skafferiet, kylen och frysen, ungefär femtio gånger. Allt för att slippa handla flera gånger under tre-fyra veckor. Så skönt att slippa det. Ja, jag känner mig äntligen vuxen. Trots att vi fortfarande småhandlar ibland, men jag lär mig mer och mer för varje dag. Och fan va stolt jag är över mig själv. Men självklart tusen tack till älskade mamma för att hon lär mig och hjälper mig. Och till pojkvännen som betalar när han kan och följer med och handlar. Och till pappa som bara finns. Underbaringar är ni allihopa.
- Den dagen man inte får läsa sin pojkväns sms eller den dagen pojkvännen inte berättar vem han pratat med i telefon, eller den dagen pojkvännen vägrar berätta vem han träffat eller vad han gjort när han inte varit hemma. Den dagen tror jag är den dagen då allting faller sönder. Då det inte är någon idé att kämpa mer. Den dagen tror jag lögnerna börjar. Och har dom en gång börjat, så tror jag aldrig att dom riktigt slutar. Men självklart ska man inte (behöva) läsa sin pojkväns sms eller liknande varje dag, nej. Men om man någon dag undrar och han vägrar svara, då står det inte rätt till. Kalla mig rädd. Kalla min svartsjuk. Kalla mig patetisk. Men detta är min värld. Och min partner får stå ut. För kan jag stå för allt jag gör, ska han göra detsamma.
