Imorgon.

- Ja, imorgon åker vi. Äntligen. Och det kommer vara så skönt att åka 50mil med folk jag älskar, och även krama om min saknade storebror när vi är framme. Usch va jag längtar. Längtar tills jag slutar jobbet imorgon, längtar tills jag kommer hem och packar klart väskan, längtar tills pojkvännen kommer hem, längtar tills min ena storebror hämtar oss, längtar tills vi är på väg mot andra sidan Sverige, längtar tills vi ÄR på andra sidan Sverige, längtar tills jag sätter min fot i min stad - i vackraste Stockholm.

HP.

- Idag fick jag hem mina Harry Potter-filmer. Alla sju filmer:

• Harry Potter och de vises sten
• Harry Potter och hemligheternas kammare
• Harry Potter och fången från azkaban
• Harry Potter och den flammande bägaren
• Harry Potter och fenixorden
• Harry Potter och halvblodsprinsen
• Harry Potter och dödsrelikerna, del 1
  

Dagen.

- Nu har jag äntligen beställt två födelsedagspresenter till pojkvännen som fyller år om två veckor, så skönt att få ha gjort det. Och idag har jag varit ledig, hela dagen. Med världens bästa pojkvän. Jag har dock redigerat bilder nästan hela dagen, och han sov i soffan. Sen blev det middag, och efter middagen hyrde vi Svinalängorna och vi gjorde kokostoppar - fy fan va gott det var. Och imorgon ska jag jobba till tre, sen blir det Uddevalla och storhandling. Ja, det är ju löning imorgon. Wiieehooo. Fast jag har massa saker som väntar på att betalas.. hyran, handels, objektivet, fotografier, pojkvännens födelsedagspresenter och tatueringen som jag ska göra nästa onsdag. Usch va jag längtar. Och snart ska vi till Uppsala och Stockholm, snart ska jag "hem" igen, och snart träffar jag min saknade storebror (som jag inte träffat på två år, typ!).


- Jag funderar så mycket. Funderar på om det verkligen är sant. För ibland känns det som att det är alldeles för bra, alldeles för bra för att vara just sant. För bra för att det ska hända mig, för bra för att jag ska förtjäna allt det vackra. Fast nej, jag orkar inte tvivla, och jag orkar inte skämmas om jag blir lurad. För är det sant så är det förjävla bra, men är det däremot en lögn (en lek) så kommer jag få leva med vetskapen att folk är hemska men jag kommer inte må sämre för det. Dock mår jag bättre om det är sant, såklart. Så just nu, när jag kastar bort alla tvivel, så mår jag riktigt bra.

Redigerat.

Norge.

- Det finns inte så mycket att säga. Det är så sjukt så man inte vet vart man ska ta vägen. Visst, bomben i Oslo kan man på något sätt tänka sig (bombattentat ser man på tv med jämna mellanrum - vilket INTE gör det mer acceptabelt!), men 85 personer nedskjutna på en ö - det är sinnessjukt. Helt vrickat.

Lön.

- Jag har tur. Eller så har jag kämpat så hårt att jag faktiskt är värd det. För nu har jag fått löneförhöjning, efter tvåårsvana på jobbet. Några kronor i timmen gör verkligen mycket, och va gött det känns. Och så har jag varit medlem i Handels, akassan och facket, i ett år så jag har även beviljats hundra kronor mer per dag än tidigare. Fy fan va bra! Så detta ska jag fira med pizza. Ja, jag förtjänar det. Och imorgon är det dags för jobb. Igen.

Jobb.

- Nu har man jobbat färdigt för idag. Skönt. Men imorgonbitti är det dags att gå upp och jobba igen, och på lördag också. Men på söndag är jag äntligen ledig. Och som en klapp på axeln för att jag har varit så duktig så har jag beställt hem Harry Potter 1-7. Bara för att jag är duktig, bara därför. Och för att jag kan.

Sthlm.

- Lehusens gränd, Södermalm, Stockholm. Där bodde jag. I sju år. Mina första sju år i livet. Julen 1989 till sommaren 1997. Där lärde jag mig att prata, räkna och skriva. Att må bra, skratta, busa och älska. Men även att må dåligt, vara rädd, förakta, gråta och hata.


- Och nästa fredag eller lördag så står jag där framför igen, efter så många år. Då är jag där på riktigt, inte genom en hemsida på internet. Utan jag är där, in real life. Och jag kommer troligtvis få ett sånt stor lyckorus att jag kommer få en hjärtattack. Typ.

Malin.

- Vackra, fina, underbara, genomsnälla Malin. Varför förstörde jag vår vänskap? Fan, du var ju allt för mig... Jag fick en kommentar på min status i tisdags av denna underbara människa, och vi har inte pratat på år och dagar. Och vi minns inte varför, men jag vet att det är mitt fel - det var alltid mitt fel på den tiden, även fast jag förvrängde allt så folk skulle tro att det var någon annans. Ja, för när man är deprimerad så har man alltid lite lättare för att manipulera folk, folk lägger all sin kraft på att få den deprimerade att må bra så den deprimerade kan säga nästan vad som helst och det godtas. Det är egentligen fel, men det är så det är. Jag hade egentligen sjukt många och äkta vänner på den tiden, vänner som skulle kunna göra allt för mig, vänner som ville umgås med mig dagligen, vänner som fick mig att skratta och må bra mitt i allt elände. Men vad gjorde jag då? Jo, jag sumpade bort nästan allihop. Pinsamt är det. Men som sagt, det är lätt att vara efterklok, och egentligen är jag inte den personen som ångrar saker - för det som har hänt har format den jag är idag. Fast fan va jag ångrar att jag sumpade så många chanser mina dåvarande bästa vänner gav mig, det var inte en gång utan ungefär trettiotusen gånger. Men nu skriver i alla fall jag och Malin med varandra igen, och jäklar vad jag har saknat den tösen. Alla vackra ord, all glädjen som hon har, den styrkan att klara av två barn och jobb. Jag har saknat allt! Hon var min bästa vän. Och jag hoppas från och med nu att vi kan börja om på nytt, att vi kan strunta i det gamla dåliga (och bara spara det gamla bra) och hitta tillbaka till varandra - utan depressioner och massa bråk. För som hon skrev: utan dig är jag inte hel.

Saknad.

- Jag hade inga hål. Wiiieehoo. Bara tandsten, men vem har inte det? Men dom tog i alla fall bort det, och det gjorde ont.. alltså är jag jävligt glad att jag inte har problemtänder så jag får borra och skit, då hade jag dött. Och så är jag görglad att jag inte har så där äckliga gula rökartändar som aldrig är borstade, jag ser ett par framför mig och det är skamligt att jag måste se dom rätt ofta.. ja, saken är ju den att man vill ju spy när man ser dom, men det går inte att sluta att stirra. Som när det kommer förbi en ful människa t.ex. Men nej, nu var jag elak. Fast det där med tänderna får faktiskt personerna skylla sig själva med, för så svårt är det inte att borsta tänderna morgon och kväll. Faktiskt.


- Idag har jag haft en liten nostalgiafton (läs: morgon), för jag har skickat några mail till personer jag saknar, personer som betydde mer än livet för mig när jag var yngre, personer som jag har slarvat bort i tron att jag hittat något bättre. Men va fan är bättre än bästa vänner, egentligen? Oftast var det ju jag som gjorde fel (nej, nu ljög jag.. det var alltid mitt fel). Inte DG's, MG's, AQ's och JC's i alla fall. Fan, jag skulle hållit fast vid dom under gymnasietiden, så hade jag kanske haft dom kvar nu. Men det är lätt att vara efterklok..

Tand.

- Igår var jag ledig, görskönt var det. Dock spenderades hela dagen framför datorn och i tvättstugan, men det var underbart att få redigera bilder osv vid datorn, sådant som jag älskar att göra, och sedan få tvättat tvätten - underbart när det är färdigt. Och nu sitter jag här igen, fast om mindre än två timmar ska jag till tandläkaren. Detta är den sista gången det är gratis för mig, så man ska ju inte klaga. Men fy fan va jag inte gillar det, så hoppas mina tänder är lika bra som förr. Och efter tandläkaren så ska jag jobba stängning, vilket jag ska göra imorgon också. Sen är det bara dagspass planerade (förutom två fredagar, en lördag och en söndag i augusti, men det är ok.


- Jag måste berätta om hur jag gottar mig i en annan persons olycka, hon verkar dock inte må bra alls.. och visst, det är tragiskt. Men efter vad hon gjorde mot framförallt mig när jag gick i gymnasiet, men även mot mina dåvarande vänner så förtjänar hon detta. Ja, jag tyckte hennes patetiska "jag-vill-dö" var ett pinsamt sätt att få uppmärksamhet på redan då, och det tycker jag fortfarande. Så ryck upp dig för fan!

Photoshop.

Då.

- Just nu håller jag på att läsa igenom min helgon-dagbok. Dagboken jag började skriva i den nionde juli tvåtusenfem, alltså för mer än sex år sedan. Sex år. Och där står allt, allt jag gjorde, allt jag sa, allt jag tänkte. All min ångest, allt mitt hat, all min kärlek. Fan, det är tungt att läsa. Men jävlar va stolt jag är över mig själv att jag tog mig ur det där. Att jag är här nu, och att jag har det bra.


Jag slänger upp några av mina tankar från när jag var 15år.

"Anna är en leksak
Och leksaker lekar man med när man har lust
helst när dom är nya, då blir det lite mer spännande...
Men sen när leksaken börjar bli tråkig
när man gjort sitt, så kastas den bort...
Precis som man gjorde med Anna..."

"fan fan fan
kände bara för att spy upp mitt hjärta då..
slippa all jävla kärlek..
hatar den!!"

"smärta på ryggen
rakbladssår
svider mot tröjan
det känns skönt
fast tänk om någon ser
hemlighet
varför slutar alltid min lycka så här
rakbladskyssar
kyss mig
svik mig om och om igen
få mig att känna smärta
det är väl det du vill
njutning
du njuter av att se min ärrad kropp
det är därför du vill ha mig naken
se såren
som du har orsakat
blodiga handleder
armar
ben
lår
rygg
fötter
händer...
när tar blodet slut... egentligen?"

"hatar att hon säger att jag är lik farsan..
för att jag dricker.. och hon säger att han är den enda jag ser upp till..
men det gör jag fan inte..
jag hatar det här.."

"Jag är feg. jag tar avstånd. jag sitter ensam i mitt mörker.
ingen får komma in. jag vill inte bli sårad igen.
mitt hjärta har alldeles för många sår för att klara det."

"jag är äcklad. så jävla äcklad så det inte går att beskriva med ord.
att en farsa ens kan säga sådana fucking äckliga saker till sin egna dotter.
jävla fyllesvin!"



Min dåvarande bästa vän, JC, skrev ett mail till mig:

”Vi orkar mer, Anna..
du och jag ska visa dom som sårar oss att vi orkar...
Vi orkar mer, Anna
- bästisar forever du och jag -”

Karlar.

- Igår var det allsång på tv:n. Och jag tror att jag blev kär i Jack Vreeswijk då. Typ sådär sjuhundra kilo kär. För visst, jag har ju diggat hans far i många år, men missat att se grabben. Men igår, oj-oj-ja, fruktansvärt charmig filur. Men en sak bara.. hoppas inte min pojkvän blir svartsjuk eller arg när han läser detta. För saken är den att jag faktiskt älskar och är kär i min pojkvän på riktigt, och i dom kändis-karlarna på låtsas.


Karlar som får mitt hjärta att slå lite extra.

• Jack Vreeswijk
• Stefan Sundström
• Carl-Johan Vallgren
• Marcus Birro
• Thåström
• Plura
• Cornelis Vreeswijk
  

Ledig.

- Nu är jag äntligen ledig. Och jag behöver inte anstränga mig ett dugg förrän på onsdag klockan tre, eller jo.. tvätt-tid imorgon, men det är inte förrän på kvällen så jag klagar inte. Plus att det är väldigt skönt när det är färdigt. Men nu ska jag och världens bästa pojkvän titta på allsången (den dåliga versionen - liseberg) och Johan Falk.. och så ska vi mysa, såklart!


- Måste bara tillägga en sak innan jag avslutar här: Att jag har problem med (läs: irriteras grovt på!) pinsamma människor som "inte ska lägga sig i bråk, inte vill välja någon sida, inte vill prata om det" men ändå drar upp vad den ena parten i bråket har sagt, sjuhundrafemtiotvå gånger på en dag, och även diskuterar det innerligt, hela tiden. Pinsamma människor som säger det som låter bra, att dom inte bryr sig, fast egentligen vill veta alla smaskiga detaljer och förstora bråket för att det blir ännu mer smaskigt för den som "sitter i mitten". Ja, jag gillar alltså inte folk som klagar av att dom sitter i mitten fast egentligen tycker att det är paradiset.. Därför är det sinnessjukt skönt att slippa en viss människa i mitt liv. Inte för att jag hatar henne, utan för att jag tycker att hon är pinsam. Punkt slut.

Promenad.

- Jag och världens bästa pojkvän lyxade till vår lördag med grillad flintastek, grillad majs (med smör och salt!), pommes och bearnaisesås. Mumsigt som fan var det. Sen lurade jag ut honom på en fotopromenad.

Tjocken.