Lättad.

- Troligtvis blir min helg, tjugofemte till tjugosjunde mars, riktigt bra ändå. Jag trodde jag skulle ligga hemma och tycka synd om mig, för att pojkvännen drar iväg och super med jobbet. Men nejdå, här planeras det för fullt. Ja, jag åker förhoppningsvis till Andrea och går på rock-fest osv, det hade ju varit underbart. Och ska även fråga Lovisa om hon vill hänga på, eftersom jag redan planerat att träffa henne den helgen. Ååh, det hade verkligen varit bäst om det blir av. Fan va jag längtar.

Andrea.

Lovisa.

Vänner.

- Mina vänner är alldeles för långt bort ifrån mig. Dom vännerna jag litar på till hundra procent, och dom enda vännerna jag orkar umgås med hur jag än mår, för jag vet att dom inte dömmer mig.. Vackraste bästisen Lovisa, snyggaste Linnea och finaste Andrea. Jag saknar er så mycket. Och det gör ont i mig. För jag behöver er.. och egentligen vet jag att jag kan ringa er om jag inte mår bra, det har ni alltid sagt till mig. Men jag klarar det inte. Framförallt inte nu när vi knappt ses.. då vill jag inte belasta er med ord om mitt patetiskta tänkande och negativa saker som händer i mitt liv. Så därför är jag evigt tacksam för att jag har min mamma och pappa, för till dom kan jag säga allt utan att känna mig jobbig. Dom kanske inte alltid förstår mig eller håller med mig, men dom försöker i alla fall. Och jag känner mig inte dum när jag bara sitter och gråter i telefonen, för jag vet att jag kommer le när jag lägger på och jag vet att jag kommer kunna andas ren luft när samtalet tar slut. Och det gör mig tryggt. Hade jag däremot ringt mina älskade vänner, så hade jag blivit glad att dom funnits här för mig men det hade slutat med ångest för att jag belastar dom med mina problem. Dom har sina egna liv att tänka på.. och jag ska inte störa dom. Jag försöker överösa dom med komplimanger och försöker berätta så ofta jag kan hur mycket jag älskar och saknar dom, men ibland känns det som det är försent. Ni kanske är för långt bort, och det kanske har gått för lång tid? Förlorar jag er nu?

Sömn.

- Igår köpte jag Valerina Forte. Ett växtbaserat läkemedel för användning vid lindrig oro och sömnrubbning. Och jag tog två tabletter innan jag skulle sova, och sov utan att vakna flera gånger under natten gjorde jag. Fast självklart så blev jag väckt av katten vid fem igen. Fast Valerina Forte ska användas kontinuerlig användning i 2-4 veckors tid, för optimal effekt. Så jag hoppas att det blir bättre med tiden. För min kropp klarar inte av detta.. igår när jag jobbade så trodde jag att jag skulle svimma. Jag var så trött och pratade osammanhängande.. Ja, jag hoppas verkligen att tabletterna hjälper. Jag behöver kunna sova, på riktigt.

Pappa - älskade pappa.
Jag saknar dig och mamma
så mycket så det gör ont i hela mig.

Besvikelse.

- Kärlek är inte en dans på rosor.

Jag hatar att jag är besviken. Nej, jag hatar att han satte mig i en situation där jag kunde bli besviken, och att jag sedan blev det. Det gör ont. Och jag orkar inte vara besviken, irriterad, arg, ledsen osv.. då tänker jag för mycket, och det slutar bara illa. Så nu skiter jag i detta, struntar i att bry mig och hoppas med hela mitt hjärta att han aldrig sätter mig i en sådan situation igen.