- Det är så jävla svårt att hitta folk man kan lita på i dessa tider, för på något underligt sätt verkar det som att fler och fler tycker att det är coolt att hugga knivar i ryggen på andra. Moget som fan är det också. Därför gäller det att hålla hårt i dom som verkligen betyder något, och här har ni mina lyckorus, mina änglar, mina bästa vänner, mina andetag:
Mikael:
Den bästa människan på jorden, och dom personerna som inte har honom i sitt liv eller har haft honom i sitt liv och förlorat honom borde verkligen gråta sig till sömns varje kväll, för han tillför obeskrivligt mycket glädje och lycka i ens liv.
Mamma&Pappa:
Många föräldrar utnyttjar sina barn eller sparkar på dom när dom redan ligger. Men mina underbara föräldrar skulle aldrig höja ett finger åt mig eller ens säga en elak sak till mig, för vi har gått igenom mycket och vi har lärt att oss att i slutändan är vi faktiskt så mycket mer än en familj - dom skulle slåss för mig om det så var det sista dom gjorde, precis som jag skulle göra för dom.
Linnea:
Min ängel som inte släppt taget om mig trots mina misstag, som alltid får mig att inse mina fel och som förlåter mig hur elak jag än varit. Jag ser verkligen upp till henne för hon är den starkaste personen jag känner, och jag älskar varje millimeter av henne.
Andrea:
Underbara tjejen som alltid finns vid min sida. Och utan henne skulle jag vara noll, för hon gör mig så jävla glad och jag vet att vi kommer finnas för och älska varandra ända till slutet.
Daniela:
Det känns så skönt att ha hittat en ny vän och inte vara rädd att man ska förlora henne efter en sekund, att äntligen ha hittat en vän som faktiskt är som mina gamla vänner och som faktiskt stannar kvar, trots att folk runt omkring inte har något bättre för sig än att yttra sina åsikter. Denna tjejen är något speciellt och jag är så lyckligt lottad över att ha henne i mitt liv.
Malin:
Flera år har gått sen vår vänskap lades åt sidan, men för några månader sedan började vi prata igen och umgicks några gånger och det kändes så skönt. För saknade efter henne gjorde så ont. Och trots att vi ännu en gång inte pratar hela tiden så hoppas jag att hon vet hur mycket jag tycker om henne, och hur mycket jag vill vara med henne - även fast det aldrig blir av.
Lovisa:
Min bästa vän, som jag gång på gång försöker hitta tillbaka till, men som för varje dag försvinner en bit bort. Och jag hatar det. Jag hatar att vår vänskap inte var som då. Jag hatar att hon och jag inte är allt för varandra längre. Jag hatar att det känns som jag förlorar henne.
Arbetskompisarna (Erica, Helena, Kristian, Pernilla osv):
Det ordet som passar bäst till er är: Tack. För att ni lyser upp mina dagar, ja inte bara mina arbetsdagar utan vilken dag som helst, och för att ni alltid gör mig så glad trots att det kan vara jobbigt att le.
Brorsorna:
Mina älskade storebröder som jag har ogillat så mycket i mina dagar, men ju äldre jag blir ju mer saknar jag dom. För dom är så underbara, och jag vet att dom innerst inne älskar mig med hela sina hjärtan också. För jag är deras lillasyster och dom är mina beskyddare, och det kan ingen ta ifrån oss.
Extrafamiljen (Märta, Tommy, dmsg, Rodhe osv):
Ni höll mig levande under det året jag och min mamma bråkade. Ni gav mig all frihet jag behövde utan att släppa taget om mig eller få mig att känna mig otrygg. Ni fanns alltid där med öppna armar och hjälpte mig att andas när allting var tungt. Och att ni stannade kvar i mitt liv och ger mig lika mycket trygghet nu som då är jag evigt tacksam för.
