Mikael.

- Du är den enda för mig.

Jobb(igt).

- Jag känner mig lugnare nu. Allt känns lite lättare. Och det är arbetskompisarna i Tanumshede som jag har att tacka för det. Ni bevisar att det finns glädje, vänskap och ett jävlaranamma på arbetsplatser, och inte bara stress, irriterad människor och gnäll. Ni gör mina arbetsdagar till så mycket mer än en arbetsdag. Ni hjälper mig, med jobbrelaterade saker men även med saker som inte har ett skit med jobbet att göra. Och jag kan alltid lita på er. Tack.


-Jag är dock rätt ledsen på mig. Eller nej.. jag är besviken. För att nu när solen börjar titta fram, när grillarna rullas ut i trädgårdarna, när kalla ölflaskor öppnas överallt, när alla vackra blommor kämpar sig upp ur jorden, när våren och sommaren är på ingång.. så tänker jag bara på cigaretter. Helvete. För om två veckor så har jag varit rökfri i nio månader, och egentligen vill jag inte alls börja igen, och jag vet att jag kan klara av att strunta i att röka. Men suget är enormt nu när värmen börjar komma. Ja, cigg och sommaren hör liksom ihop, i min värld i alla fall. Dock är det ett helvete att sluta röka igen sen när sommaren tagit slut. Stora problem har jag..