Jag hatar att jag är besviken. Nej, jag hatar att han satte mig i en situation där jag kunde bli besviken, och att jag sedan blev det. Det gör ont. Och jag orkar inte vara besviken, irriterad, arg, ledsen osv.. då tänker jag för mycket, och det slutar bara illa. Så nu skiter jag i detta, struntar i att bry mig och hoppas med hela mitt hjärta att han aldrig sätter mig i en sådan situation igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar