Jag.

- Självklart så måste jag tillägna ett inlägg till mig själv också. Bara för att jag (vissa dagar) tycker att jag är bäst i världen och den snyggaste personen som någonsin har existerat. Och det tycker jag är helt acceptabelt, om det inte går över gränsen.. och för mig gör det inte det. För jag har dom dagarna jag tycker jag ser fruktansvärd ut, och dom dagarna jag tycker att jag är dum i huvudet. Så då tar det ut mina superbra dagar.. därav går jag inte runt och skryter om hur jävla snygg/bra jag är. För dagen efter kan det var helt tvärtom.. Jag är bara tacksam för att jag har dagar då mitt självförtroende är på topp, för då kan jag tänka på dom dagarna när jag mår skit, och inse att jag kommer hitta tillbaka dit igen. För är man aldrig olycklig, kan man aldrig bli riktigt lycklig. Så jag är alltså evigt tacksam att den psykiska ångesten drabbade mig, för nu.. några år senare.. vet jag att det är äkta lycka jag känner. För jag har varit på botten och mått sämre än många andra, men jag har tagit mig upp igen och jag är starkare än någonsin. Och utan min ångest så hade jag aldrig orkat alla motgångar som jag har nu.