Fina.

- Här har vi en brud utan dess like. Min älskade Linnea. Min starkaste vän och bästa rådgivare. Bruden som jag gjorde så illa, men som aldrig gav upp, som aldrig släppte taget om mig trots mina misstag. Fan va stolt jag är över dig, vackraste Linnea, för att du stod ut så länge trots att det gjorde så ont i dig. Jag vet att jag inte var värd det, jag var inte värd en sådan underbar vän som dig. Jag vet inte ens om jag är värd dig nu heller. För visst vet jag att du alltid kommer finnas vid min sida trots att vi knappt hörs längre, men jag vet att jag borde höra av mig oftare, och framför allt ta mig till dig oftare än vad jag gör - jag vet att det är mycket mitt fel att vi knappt ses, men jag hoppas det ändrar sig den närmaste framtiden. För dina kramar och vackra ord är något jag behöver en dos av oftare än jag fått nu. Ja, jag saknar dig något så ofantligt. Det gör ont i mig. Jag behöver dig, min vackra. Men snart ses vi igen, snart får jag hålla om dig igen.

Jag älskar dig
tills dagen jag dör.