Less.

- Jag har börjat bli less på allting, och jag tycker att allt är jobbigt. Ja, jag tror att jag har hamnat i någon dum tankebana igen, så som förr. Och det är hemskt när det blir så. Det enda som drar upp mig är pojkvännen, min familj och några få vänner. Men självklart är det värt oändligt mycket, men jag träffar knappt mina vänner och min familj. Fast pojkvännen träffar jag ju varje dag, och det är guld värt. För utan honom vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Han får mina dagar att lysa, och jag vill inte missa en sekund med honom - för då känns allt så jävla mörkt igen. Ja, jag hatar när jag hamnar i sådana här svackor, och jag vet att jag inte kan göra ett skit åt det. Bara vänta tills humöret ändrar sig. Och visst är det fruktansvärt att det går ut över mitt liv, men jag orkar bara inte. Allt är så jävla jobbigt, tråkigt, hemskt, ledsamt.. Allt förutom stunderna med dom jag älskar.