M.

- Jag saknar M. Inte min Mikael, utan en annan. En som jag litade på med hela mitt hjärta, men som jag nu mera har blockat här på internet och även i princip sagt upp kontakten med. Dock utan att berätta exakt varför, jag bara tog bort henne ur mitt liv, för jag orkade inte dra upp en diskussion. Och hon borde veta precis vad hon har gjort, eller så får hon ta diskussion med personen som tjallade. Men egentligen så blev jag inte chockad när jag fick reda på det, för varför skulle du inte prata skit om mig, när du pratar skit om alla andra? Tyvärr så trodde jag faktiskt ett tag att vår vänskap var annorlunda, men så fel man kan ha. Fast nu spelar det ingen roll längre, för vänner kommer vi troligtvis aldrig bli igen och visst att det känns tungt, för det fanns dagar då vi hade det jävligt bra tillsammans. Och på ett sätt kunde vi alltid lita på varandra, på något sjukt sätt. Trots dumma ord, hårda slag och annat smått och gott, så fanns det alltid något där som man då kunde kalla äkta vänskap. Men nu är jag för vuxen för sådant, och vad jag har förstått har du ännu inte vuxit ifrån det. Det var nog där allt gick snett, du stannade kvar medans jag lärde mig av skiten. Du sa dock att du hade ändrat dig, men bevisade snart motsatsen och ja, där fick det vara nog. Du förtjänar inte mig, och du tycker säkerligen inte att jag förtjänar dig. Så därför är det bäst så här.. Fast jag saknar dig. Rätt jävla mycket ibland faktiskt.